Att något så fruktansvärt jobbigt kan vara så kul. Efter 14 mil i princip ren galenskap, 11 stopp/transportsträckor och ca 12h på enväxlad cykel var RvR 2008 avslutat…

Inte lika många punkteringar som kunnats ana, och relativt få skador (en bruten arm och ett trasigt lillfinger) med tanke på omständigheterna. Eftersom jag själv var med och körde blev det inte så mycket plåtat. Dels för att det är trixigt att plåta och cykla samtidigt, och dels för att man var så in i helvete trött.

Samling vid Göteborgs Centralstation kl. 06.50

Cykeltransport

Mjölktåget till Alingsås. 9 kuponger gick åt

Uppsamling och förberedande på Alingsås torg

Inför transportsträckan till första etappen

Johan & Johan efter den första, och i princip värsta, etappen av alla. Johan t.h knep åt sig ledartröjan direkt - ett krämrosa linne med stor hedersfaktor

Någonstans inne i skogen spelade en orkester blåsinstrument. Skönt att det inte var banjo dom spelade.

Lera, smuts, damm och min Motobecane under

Under andra etappen bjöds det på fikaväska under en landsvägssträcka. Förrutom smörgås och energikaka låg även snaps, en Glenn och tändstickor. För bra för att vara sant.Frukostpaus innan etapp 3

Snaps i all ära, men vätskebalansen måste också hållas god med hjälp av vatten. Kvastbilen dök dessutom inte upp vid varje stopp så det gällde att hamsta

Uppförsbacke, men i det stor hela ganska lyxigt underlag

Lunch, vila och skrock i solskenet - lite mindre än halva loppet är avklarat

Vädring och matlust

En trevlig prick det där...

Lunch: (jag gick loss på) vegetarisk gryta, ostar, saltgurka och rött vin. Helt och hållet utsökt.

Några etapper senare, efter sprinten om jag inte minns fel. Snyggaste hjälmen på loppet, helt klart.

Ännu mera väntan. Nu har vi kört mer än halvvägs i alla fall.

Spaceman, alltså inte Jason Pierce då

Merparten av rundan såg ut så här...

...och/eller såhär (och uppförsbacke förstås)

Nu är det inte "långt kvar". Angeredsbron, på väg till Lärjedalen. Det börjar skymma.

Angeredstunneln. Otroligt norskt gränssnitt. Och lite tyskt.

Sträckan där typ 90% körde fel. Var det vänster eller höger efter grusvägen längs med Lärjedalen som gällde eller?

Inte långt från (näst) sista anhalten, Lilla Bommen. Det börjar skymma och folk är möra.

Sista sträckan. Spurt på avenyn.

Prisutdelning på Götaplatsen. Svett och öl dominerade stället i ceremonin som tog ca 15 minuter, för att sedan fortsätta på Krog Lilla Bommen där det vankades öl och pytt-i-panna (den vegetariska pytten var fin).

Komet Club Rouleur får ett mega-MVG för arrangemanget, vilket jag tror i princip alla som var med är rörande överrens om. Vi ses förhoppningsvis i Stockholm igen 2009.

Nästa mål: Hisingen. På Hisingen finns det massvis. Bland annat Hc Hommus - som jag stämt träff med mitt i syndens näste, Backaplan. På vägen, efter bron, råkade jag på ett annat välbekant ansikte, Dead Letters Spell Out Dead Words. Eller Teeth om så önskas. Han var på filmutflykt o rastade sin filmkamera till något, säkerligen löjligt fränt projekt som jag hoppas få se skörden av vid senare tillfälle.

Mc Hommus är alltid reko och var självklart där innan mig, vilket inte är konstigt när jag alltid är sen. Backaplan erbjöd mig en kedjespännare, diverse kransborttagare och vevbortagare. Jag tackade ja. Stod och dreglade lite över Mc Hommus cykel över varsin Powerade som smakade wunderbaum och gjorde mina nerver något annat än bra.

Nästa anhalt: Veloform. Om Backaplan, ja säger “om”, är Hisingens syndens näste, är Veloform Majornas edens lustgård. Av dom alltid mer än 3 vise männen som verkar kring denna velons konstnärliga högborg fick jag bland annat reda på att min medhavda kasett som jag önskat kunna byta mot singlespeed frihjul är totalt körd. Finns inte en chans i helvete att göra något vettigt me dom hjulen, såvida jag inte byte ut huben. Det behöver jag inte göra egentligen. En timme, 1 mineralvatten med disksmak, ca 3 snus och ett fyllo på kryckor senare blev nästa anhalt apoteket i nordstan. Om backaplan, ja säger “om”, är Hisingens syndens näste är Nordstan hela Västa Götalands, Halland och i princip hela Bohusläns ruttna blindtarm. Det brunaste av byggnad och det mest illaluktande appendix en infrastruktur kan ha i sin kropp.

30 tabletter och 155:- fattigare begav jag mig hem där 2 glas rosévin framför Göta Kanal blev kvällens action så finns det inte så mkt att tillägga.

Cyklingsturen var nog det bästa denna veckan iaf.