Boobs

1. Moder jords egna vita och kalla kokain från Nordanland. Snö. Visst, Göteborgsslask i februari ger självmord ett nytt brinnande intresse, men dom få timmar det vita knarket från skyn faktiskt ligger kvar är det sådär trivsamt som det var när man var liten. När fan det nu va egentligen.
2. Tonerna som går enligt ambienta ljudvågor lirar jävligt bra med ovanstående, och det ger också en stillsam stund med samma effekt som dom där silverkulorna som är ätbara på en tårta med amerikanskt gränssnitt. Brian Eno, John Serrie, Biosphere, Between Interval, Lomov, Murcof, (tidiga) Aphex Twin, Scenic, Deathprod, Arc, Kabana… listan verkar inte ta sig tid att sluta. Nästan en lista inne i en lista. Listans microkosmos.En sakta pulserande lunga är också musik. Om man tror på det.
3. Vill ge en stor upp till Tomas Amneskog för hans bidrag till våran månadsmässiga gruppträff om kreativitet och kommunikation. Han vann, och ingen annan var värd det mer. En inpirationsfaktor på över 8,6 är fanimej inte dåligt. Och låt oss för guds skull inte glömma paketeringen. Hemligt, mystiskt och en hel termos full med varm känsla i magen. En gammal, mycket gammal låda som var svår att öppna. Inne i den fanns naiv och alldeles fantastisk kreativ inspiration. Den kvällen läste han Wired.
4. Att smycka sin kropp med budskap för all framtid, så länge man inte gör en åldrandets och den sociala påverkans CTRL+Z / Command-Z som på engelska heter cover-up, är både dyrt och smärtsamt. Smärsamt beroendeframkallande. Nu är det dags. Snart. Houdini bröt sig ut. Det har en viss annan också gjort. Som jag inte känner, men mycket väl vet vem det är. Han skall jag besöka snart. Snart. Jag behöver verkligen det.
5. 6.8 kan vara helt sagolikt gott. 2.8 likaså. 1.2 är nästan inte värt det, mest beskt. Men, om man struntar i vad tungan och nerverna säger, så är nog 3.5 bäst just nu. Jag talar naturligtvis om (folk)öl. 
6. Örter och kryddor. Använd dom inte med varsamhet. När gav du din salvia en chokladkartong senast? När ringde du dill och bara kollade läget? Skickade du ett kort när spiskumming hade namnsdag senast? Din elake fan.
7. Vill sova. får inte sova. men vill. snälla? bara lite?
8. 8. Åtta. Andra bokstaven i mina initialer. Jag delar det med historiens kanske värste snubbe. Han var tysk. Hade ihjäl fler människor än vad man kan räkna till. Nästan iaf. Fast han gjorde det inte själv. Fege jävel.
9. Katten har så många. Jag har ett halvt.
10. BratKatten

Pedals + People är en fotobok av Melissa Smith som dokumenterar cyklister och deras cyklar. Kort o gott - Pedaler + Människor. Att döma av smakproven handlar det främst om fixie-kulturen och dess barns neo-samtida livsstil. Vi pratar alltså om en den del av cykelkulturen som officiellt är en blandning av 50% gatulortiga dreadlocks-crusties från Berlin och 50% hipsters från New York som inte känner till så mycket mer om världen än det enda dom vill och behöver känna till - i vilken konstellation Panda Bear befinner sig i just nu, och vilket ställe Panda Bear dyker upp nästa gång. Panda Bear är den nya Super Mario för unga urbana cyklister i Nordamerika. Nog om det.

Är du cykelentustiast så kan du kolla på teasers från boken på Blurb, och om det riktigt skulle styvna till i det ebay-köpta hemmakapade campagnolo-styret med neonrosa linda så kan du även beställa boken där. Om du (bara) gillar fotografi, så är det också då en potentiell önskebok från amazon. Fina foton, men kanske inte så mycket  nytt under solen.

PS. Glöm inte att ni läste det  på ITh före ni läste det på  Vice DS.

Pedals + People
Melissa Smith

Att vara vuxen är även den ålder man ibland helt plötsligt sviker sina ideal. Denna gång i form av ett träd i samma storlek som en buske. För utomhusbruk, fast inomhus. Nu hade det väl dock inte funnits en gran hemma, om hemma bara var mitt hemma, men eftersom hemma är ett hemma till fler än mig, och den vise säger att man skall välja sina strider. Så jag valde att inte strida, lägga ner yxan, dra ner byxorna och stå där med rumpan bar. Med en jävla bit skog i vardagsrummet. Fan.

PS. Precis som mig så vet jag två till som också svikit sina ideal, Oskar och Christer sitter i samma båt. Fast det är inte svetten som lackar, utan faktumet att det lackar mot jul DS.

1. Vi har fortfarande inte lyckats komma ikapp efter förra helgen. Vilken lördag! Vad hände INTE egentligen? Koloni’s förfest på Uppåt Framåt var ett skönt inslag, och Kommersen då? Hur bra var det inte? Om du ber om Uran så får du Uran. Precis så som det skall vara. Och om inte det vore nog, så var Indieanen på upp (nej inte språkfel!) i lördags fram till 03.00.
2. Vi har äntligen fått svar på våra frågor. Lightning Bolt kommer åter till vårt avlånga land. I Göteborg blir förvisso inte på någon dansbana i Kungälv som tidigare ryktats om, utan på Röda Sten. Och vad förgyller inte mer än Skull Defekts som förband?
3. Vi går hit, vi går dit och vi går lite överallt. Och överallt är precis där det snackas om Glasvegas. Om du på något sätt lyckats undgå allt tjöt så kan jag förklara dom genom att ställa frågan: Behövs ännu ett Editors som är designat för den store stadium? Jag är hemskt ledsen. Glasvegas är inte mer än så. Glasvegas är den där lägenhetsfesten i Johanneberg som man blir övertalad av sin polare om att följa med på, för att han eller hon “känner-att-man-måste-gå-dit-bara-en-sväng-iaf-och-vill-inte-gå-dit-ensam…”. Väl där försöker du undvika konversationer, besöker toaletten för att känna av vilka personer som är på festen genom att kolla vad det finns för litteratur eller tidningar liggandes bredvid holken, och du dricker så mycket du kan av bag-in-boxen i köket där några exil-bibliotikarier av manligt kön röker Marlboro Lights. Ungefär 80% av kvällen går åt genom att lyssna på utläggningar om Coldplay, mysiga fik runt Guldheden & Landala, samt hur tråkiga T-shirt dom säljer nuförtiden på (nya) Karltex i Haga.
4. Vi sparar pengar som aldrig förr. Inte för att vi egentligen behöver… utan mer för att alla andra verkar börja göra det. Och alla andra brukar ju ha rätt… eller? Lågkonjunkturen visar sig först när man inser att man fått sparken, eller inte har råd med sin nyfunkis-villa… eller det är väl nog inte villan som är problemet då, utan lånen på köket, hifi-anläggningen och den ober-moderna tvättmaskinen. Kanske dags att ge lilla Fiffi en spruta? Det kanske går jämt ut med vinterdäcken på Volvon av 2006 års modell…
5. Vi upptäcker fenomenet först nu. Har inte alla en polare som bara tjatar om Charlatans och skickar över b-sidor från deras tidiga 7″ över msn och har en förmåga att bli skitfull när det väl eller inte väl händer, och fullständigt tappar det i likvärdigt högstadie-maneér? Och är det inte samma person som alltid har 5 gånger mer söndagsångest än dig? Och är det inte samma person som ensam sätter sig på ett flyg till Rotterdam för att se någon trött spelning med Teenage Fanclub och vaknar upp i ett shady hotellrum i Antwerpen, utan att komma ihåg någonting av gårdagen, för att med en bakångest med bibliska proportioner ta en taxi tillbaka till Rotterdam, och sen lyckas hålla sig nykter hela flygresan hem? Vi kan kalla henne Mårten. Alla har en egen Mårten.
6. Vi försöker minnas vad man tyckte va kul förr, under nådens år. 90-talet. Det roligaste som fanns var att beställa jävligt svåra prylar från usa. Detta var innan ebay och digitaliseringen av cool. Det var innan cool låg för döden. Men vi har också upptäckt att det är jävligt kul att beställa prylar via nätet. Den där 7″ med Pavement som du aldrig lyckade sno av din rödhåriga flickvän som envisades att alltid ha gula tajta t-shirts 1993 kan bli din nu. Och att minnas svunna tider. Undrar vad fan hon gör idag… förmodligen jobbar hon på Trollhättans Dagstidning eller åkte till Stockholm och gjorde sig gravid med han den där snubben som jobbade på Pet Sounds ett tag innan han hamnade på den där byrån som ingen minns idag. Hmmm… undrar om hon sålt sin skivsamling?
7. Vi kan ställa klockan efter den. Pityriasis Rosea. Nu är den här igen med årlig pondus. Många påstår att hösten är en gul, brun och vackert brandgul period. Jag skulle vilja påstå att den är rosa-lila, lite svedd magenta och gothblek. Vi är också, patetiskt nog, medvetna om att det förmodligen är inte Pityriasis Rosea det handlar om, utan vi på minimalism-hypokondriskt vis bara trott att våra “primärmedaljonger” bara MÅSTE vara ett resultat av detta. Jag skulle nog vilja påstå att Pityriasis Rosea är hudsjukdomarnas motsvarighet till krogarna på Linné - Inget som direkt stör mig men jag klarar mig finfint utan dem.
8. Vi ställer oss frågan: Vad fan har Godflesh gjort för oss lately? Och resten av Earache också för den delen…
9. Vi börjar räkna på hur många vi känner, eller som är vänner till folk vi känner, som har någon slags papper på det som tidigare kallades… eller du vet, en sån som förmodligen gjorde hälsoundersökning i hjärnan på Elvis innan han proppade i sig den där sista ostburgaren. Vi börjar helt sonika köpa på oss skolkataloger (som det vore DFA-kokain på dansgolvet på Nefertiti) för psykologprogrammets elever för att se om vi kan upptäcka ett fejs vi känner igen, och på så sätt lyckar med “resonliga ekonomiska medel” lyckas lösa det där som vi är rädda skall göra oss till facebook’s egna Sue-Ellen om vi måste gå den “vanliga vägen” i höst och vinter. Dessutom är det sjukt dyrt. Men visst är vi i behov?
10. Vi är stolta nog att inte kalla oss bittra… för det är ju dom där andra “gamla” som är gamla och inte vi i mellangenerationen - Generations X’s blindtarm. Och då pratar vi inte om Billy Idol. Vi är också rädda för att slänga oss med daterade begrepp, men när det gäller snäv-kultur så är daterade begrepp alltid det statiska svart och det statiska svart är nu när du läser detta post-hardcore. Historiens mest ironiska generation åker på semester, utan att ta sig en meter. Den ironiska generationen reser så långt som till sin mp3-prånglare i datorn och lyssnar på totalt ironi-befriade band som Fugazi, hela jävla Don Caballero’s bakåt-katalog och en och annan Karate-platta (ja, främst den med flygplanet och den med Legobitar). Mp3-rippar med 90-talets hjältar från Washington är det nya spa-resa och åka spårvagn är det nya flugfiske i Norrland. PS. Införskaffa “The moon is a dead world” med Gospel så kommer du förstå DS.

1. Vi vill så gärna, men orkar så lite. Ronde van Retaard är inget skämt. ca 14 mil på grusväg med singlespeed är på allvar. Och i morgon blir allvaret allvar.
2. Vi får bekräftat av Christian Pallin/Koloni: ja, det blir Lightning Bolt. På en dansbana i Kungälv.
3. Vi börjar tröttna på tjatet om lågkonkunktur. Kommer den, så kommer den.
4. Vi börjar upptäcka att det är jävligt svårt att leva ett liv utan transfetter. Till och med veggoburgaren på 7ans får sjuda i pommes frites-späcket innan det steks. Antar att man får ta sig en funderar på hur man löser problemet…
5. Frågan vi alla ställer oss, när ska Hüsker Dü återförenas?
6. Vi har kommit så långt in på året att det börjar bli aktuellt med mössa på morgonen. Äntligen!