Jag kommer inte delta i Earth Hour. Jag kommer däremot dra mitt strå till stacken ändå, genom att sova TVÅ timmar extra på söndag morgon. Helt utan någon som helst krav på elektricitet. Dessutom kommer jag cykla utan cykellampa hela lördag kväll.

Vet ni vad jag tror? jag tror hela grejen bara är en otroligt lyckad viral-kampanj för IKEA för att sälja fler värmeljus…

Evenemang av denna kaliber är endast näringslivets sätt att på jantelagens väg få konsumenter att tro att det är DERAS fel att miljön är på väg att spåra ut. Flera kvällar  veckan cyklar jag förbi Gamle Nya Ullevi där lampor står på för ingen. Hela himlen i Lunden är ofta orange när jag går och lägger mig, och det då inte några evenemang som pågår. Hur många timmar, veckor, år tror du att du behöver ha alla dina lampor tända hemma för att använda lika mycket energi som det används där på ett dygn?

Nä tack, lägg alla PR-pengarna och all den tid det tar att göra ett sånt här jävla jippo och lägg det på utveckling av privat solenergi så att en lägenhet eller hus kan gå runt några timmar per dag på enbart moder jords, helt gratis, nyttiga energi vid namn solljus. Earth Hour är samma typ av flopp som när jag, 9 år gammal i klass 3F, fick ta en lapp innan jag gick in i bamban en dag. Dom som fick en lapp det stod U-land på fick en lunch bestående av kommunens lågbudgetversion av Uncle Ben’s ris, ett knäckebröd utan smör och ett glas vatten. Dom som fick I-land skrivet på sin lapp fick hamburgare och coca-cola till lunch. “Nu lärde ni väl er något?” tyckte min lärarinna. Inte ett jävla dyft. Dom som var av en mer mobbande karaktär i skolans hierarki, tror du dom nöjde sig med att få en lapp som det står U-land på? Det var inte bara en förstaklassare som fick under hot ge bort sin I-lands lapp till någon bad boy i tredje klass och uppåt. Och vips så satt alla mobbare, sportfånar och en och annan “hangaround” o smaskade i sig hamburgare, medans jag satt och åt torrt ris. Vad lärde jag mig av det? Jag lärde mig av att kollektiva bajsenödiga självgodhets-aktioner varken funkar under tvång, med PR-kampanjer eller genom att b-kändisar bloggar om det. Det är samma mobbare som seanre i livet startar kampanjer som Earth Hour, och självklart har dom råd att köpa rätt rätt miljö-ambassadörer så att folk trots allt tror man gör något bra. Ett steg framåt, två steg bak.

Fuck Bono. Fuck Sting. Fuck Geldof.

earthhour.org

Världens förmodligen mest tatuerade jeansimperium, Nudie Jeans, grundades 2001. Nudie Jeans tillverkar inte bara jeans utan även t-shirts. Och för att du som inte har möjlighet att hitta Nudie-plagg i din stad så finns har Nudie en webbshop. Och du som gärna köper plagg som på något sätt gör världen till en lite bättre plats tycker självlart att det är helt på sin plats att en del av de pengar du spenderar går till välgörenhet.

I Nudie’s Human Rights Gallery, som är deras befintliga webbshop, kan du köpa t-shirt som är designade av väl utvalda formgivare, designers, artister och musiker från hela världen, och dessutom går 11€ (ca 110kr) direkt till Amnesty International. Alla t-shirts är i 100% organiskt odlad bomull och tillverkade i Portugal. Hjälp en människa som har det (ännu) sämre än dig och se slick ut samtidigt redan idag!

Nudie Jeans Benefit for Amnesty International Webshop
Amnesty Human Rights Sverige

Google Project 10 to the 100th

Projektet 10100 (uttalas “Project 10 till 100″) är en inbjudan till idéer för att förändra världen genom att hjälpa så många människor som möjligt. Så här gör du för att gå med.

1. Skicka oss din idé innan den 20 oktober.
Fyll i formuläret med din idé. Du kan komplettera ditt förslag med en 30-sekunders video.

2. Röstning börjar den 27 januari.
Vi kommer att lägga upp ett urval av ett hundra idéer och ber er, allmänheten, att välja ut tjugo semi-finalister. Sedan kommer en jury välja upp till fem slutliga idéer.

3. Google hjälper till att förverkliga dina idéer.
Vi bistår med 10 miljoner dollar för att genomföra och förverkliga dessa projekt, och vårt mål är att hjälpa så många som möjligt. Så kom ihåg, pengar hjälper till på traven, men det är själva tanken som räknas.

Skatebrake

Det finns inga gränser på totalt meningslösa och patetiska uppfinningar för skateboard. Det verkar inte heller finnas några gränser på antal patentkåta retard-entrepenörer som samlas i skateboardvärlden…

Skatebrake är ytterligare en flopp som förmodligen kommer sälja som smör i Tyskland och till mediaoffer i Orange County. Precis som det låter, så är det broms till skateboarden. Eftersom en “vanlig” skateboard inte har haft hjul eller truckar som påminner om de på bilden sedan Team Sportia sålde “kompletta skates” i slutet av 80-talet så antar jag att det handlar om longboards, som iofs är lika mycket skateboard som Team Sportia är, fast i nutid. Nu var det inte longboard som jag primärt skulle ge en känga utan denna bruna sås av kreativt slam. Snälla, gör hela världen en tjänst och sluta med sånna här uppfinningar, såvida inte hela intäkten oavkortat går till välgörenhet. Skänk allt till Rosa Bandet istället.

Skateboardens arkitektur handlar inte om något annat är uretan och sju lager kanadensiskt lönnträ. Att försöka ta fram andra hjul-material, bygga brädor i karbon eller förlänga brädor till s.k longboards är inte skateboard.

Och känn bara på ordet broms, när i helvete har skateboard handlat om att bromsa? Om du vill sänka farten eller inte gillar höga hastigheter ska du väl helt enkelt ge fan i att ställa dig på en rullande bräda?

Tror du Andy Roy använder broms?

Skatebrake, dö.

megatack till VeloChrister för tipset
via Oh Gizmo!

För mer information om strävan efter att skateboard skall vara skateboard så besöker du AtAt skateboarding.

Le Clochard Foundation sängkläder

Le Clochard Foundation har släppt en kollektion påslakan  och kuddöverdrag som får din säng att se ut som du sover under wellpapp och smutsiga kartonger. Det hela är en kampanj för att hjälpa uteliggare Nederländerna att få utbildning, genom att en större del av intäkterna direkt går till välgörenhet…

Le Clochard

En treminuters-spot vid namn Signs Of Hope & Change visades innan Barack’s stora tal på DNC. I videoklippet nedan hör vi en instrumental version av Fake empire…

Lyssna på The National - Fake empire

via Stereogum

De tre australiensiska skateboardåkarna Oliver Percovich, Sharna Nolan och Travis Beard begav sig till Kabul i Afghanistan för att starta en skateboardskola. Målet med projektet SKATEISTAN är att lära unga afghaner att åka skateboard och att hjälpa dem med kulturell interaktion och utbildning. Det innefattar kurser och lektioner i skateboard såväl som projektledning och engelska. I första skedet är det 60 ungdomar som kommer från blandade kulturella och sociala och ekonomiska bakgrunder, och dom tre australiensarna hoppas i slutändan kunna hjälpa till att starta nätverk som förbättrar dom nuvarande etniska barriärerna…

Läs mer om SKATEISTAN

Projektet sponsras av Zero, Mystery, Fallen och $lave.

At fifteen years old, s4c originator Rob Dyer found his initial plan to fight in the battle against cancer rejected by friends and peers. His hope to skate across Canada and the United States, raising money for cancer research at Princess Margaret Hospital, and visiting schools and hospitals along the way, was laughable to those he brought it to. For a short while he tucked it in the back of his mind.

Two years later, Rob began to re-evaluate his original dream. Finding inspiration in marathoner Terry Fox, and Rob’s mother, Wendy, who was fighting cancer at the time, he sounded his vision to a new network of friends and received unconditional support. The potential that Rob knew he could fulfill became all the more certain. Rob organized a group of volunteers and fundraising began to support the 8000km trip.

Four months prior to the trip’s start in Los Angeles, Rob lost a dear friend to stomach cancer, his paternal grandmother to stomach cancer, his maternal grandmother to brain cancer, and his mother to brain cancer…

Läs mer på Skate for Cancer hemsida
Eller besök på MySpace