1. Vi har fortfarande inte lyckats komma ikapp efter förra helgen. Vilken lördag! Vad hände INTE egentligen? Koloni’s förfest på Uppåt Framåt var ett skönt inslag, och Kommersen då? Hur bra var det inte? Om du ber om Uran så får du Uran. Precis så som det skall vara. Och om inte det vore nog, så var Indieanen på upp (nej inte språkfel!) i lördags fram till 03.00.
2. Vi har äntligen fått svar på våra frågor. Lightning Bolt kommer åter till vårt avlånga land. I Göteborg blir förvisso inte på någon dansbana i Kungälv som tidigare ryktats om, utan på Röda Sten. Och vad förgyller inte mer än Skull Defekts som förband?
3. Vi går hit, vi går dit och vi går lite överallt. Och överallt är precis där det snackas om Glasvegas. Om du på något sätt lyckats undgå allt tjöt så kan jag förklara dom genom att ställa frågan: Behövs ännu ett Editors som är designat för den store stadium? Jag är hemskt ledsen. Glasvegas är inte mer än så. Glasvegas är den där lägenhetsfesten i Johanneberg som man blir övertalad av sin polare om att följa med på, för att han eller hon “känner-att-man-måste-gå-dit-bara-en-sväng-iaf-och-vill-inte-gå-dit-ensam…”. Väl där försöker du undvika konversationer, besöker toaletten för att känna av vilka personer som är på festen genom att kolla vad det finns för litteratur eller tidningar liggandes bredvid holken, och du dricker så mycket du kan av bag-in-boxen i köket där några exil-bibliotikarier av manligt kön röker Marlboro Lights. Ungefär 80% av kvällen går åt genom att lyssna på utläggningar om Coldplay, mysiga fik runt Guldheden & Landala, samt hur tråkiga T-shirt dom säljer nuförtiden på (nya) Karltex i Haga.
4. Vi sparar pengar som aldrig förr. Inte för att vi egentligen behöver… utan mer för att alla andra verkar börja göra det. Och alla andra brukar ju ha rätt… eller? Lågkonjunkturen visar sig först när man inser att man fått sparken, eller inte har råd med sin nyfunkis-villa… eller det är väl nog inte villan som är problemet då, utan lånen på köket, hifi-anläggningen och den ober-moderna tvättmaskinen. Kanske dags att ge lilla Fiffi en spruta? Det kanske går jämt ut med vinterdäcken på Volvon av 2006 års modell…
5. Vi upptäcker fenomenet först nu. Har inte alla en polare som bara tjatar om Charlatans och skickar över b-sidor från deras tidiga 7″ över msn och har en förmåga att bli skitfull när det väl eller inte väl händer, och fullständigt tappar det i likvärdigt högstadie-maneér? Och är det inte samma person som alltid har 5 gånger mer söndagsångest än dig? Och är det inte samma person som ensam sätter sig på ett flyg till Rotterdam för att se någon trött spelning med Teenage Fanclub och vaknar upp i ett shady hotellrum i Antwerpen, utan att komma ihåg någonting av gårdagen, för att med en bakångest med bibliska proportioner ta en taxi tillbaka till Rotterdam, och sen lyckas hålla sig nykter hela flygresan hem? Vi kan kalla henne Mårten. Alla har en egen Mårten.
6. Vi försöker minnas vad man tyckte va kul förr, under nådens år. 90-talet. Det roligaste som fanns var att beställa jävligt svåra prylar från usa. Detta var innan ebay och digitaliseringen av cool. Det var innan cool låg för döden. Men vi har också upptäckt att det är jävligt kul att beställa prylar via nätet. Den där 7″ med Pavement som du aldrig lyckade sno av din rödhåriga flickvän som envisades att alltid ha gula tajta t-shirts 1993 kan bli din nu. Och att minnas svunna tider. Undrar vad fan hon gör idag… förmodligen jobbar hon på Trollhättans Dagstidning eller åkte till Stockholm och gjorde sig gravid med han den där snubben som jobbade på Pet Sounds ett tag innan han hamnade på den där byrån som ingen minns idag. Hmmm… undrar om hon sålt sin skivsamling?
7. Vi kan ställa klockan efter den. Pityriasis Rosea. Nu är den här igen med årlig pondus. Många påstår att hösten är en gul, brun och vackert brandgul period. Jag skulle vilja påstå att den är rosa-lila, lite svedd magenta och gothblek. Vi är också, patetiskt nog, medvetna om att det förmodligen är inte Pityriasis Rosea det handlar om, utan vi på minimalism-hypokondriskt vis bara trott att våra “primärmedaljonger” bara MÅSTE vara ett resultat av detta. Jag skulle nog vilja påstå att Pityriasis Rosea är hudsjukdomarnas motsvarighet till krogarna på Linné - Inget som direkt stör mig men jag klarar mig finfint utan dem.
8. Vi ställer oss frågan: Vad fan har Godflesh gjort för oss lately? Och resten av Earache också för den delen…
9. Vi börjar räkna på hur många vi känner, eller som är vänner till folk vi känner, som har någon slags papper på det som tidigare kallades… eller du vet, en sån som förmodligen gjorde hälsoundersökning i hjärnan på Elvis innan han proppade i sig den där sista ostburgaren. Vi börjar helt sonika köpa på oss skolkataloger (som det vore DFA-kokain på dansgolvet på Nefertiti) för psykologprogrammets elever för att se om vi kan upptäcka ett fejs vi känner igen, och på så sätt lyckar med “resonliga ekonomiska medel” lyckas lösa det där som vi är rädda skall göra oss till facebook’s egna Sue-Ellen om vi måste gå den “vanliga vägen” i höst och vinter. Dessutom är det sjukt dyrt. Men visst är vi i behov?
10. Vi är stolta nog att inte kalla oss bittra… för det är ju dom där andra “gamla” som är gamla och inte vi i mellangenerationen - Generations X’s blindtarm. Och då pratar vi inte om Billy Idol. Vi är också rädda för att slänga oss med daterade begrepp, men när det gäller snäv-kultur så är daterade begrepp alltid det statiska svart och det statiska svart är nu när du läser detta post-hardcore. Historiens mest ironiska generation åker på semester, utan att ta sig en meter. Den ironiska generationen reser så långt som till sin mp3-prånglare i datorn och lyssnar på totalt ironi-befriade band som Fugazi, hela jävla Don Caballero’s bakåt-katalog och en och annan Karate-platta (ja, främst den med flygplanet och den med Legobitar). Mp3-rippar med 90-talets hjältar från Washington är det nya spa-resa och åka spårvagn är det nya flugfiske i Norrland. PS. Införskaffa “The moon is a dead world” med Gospel så kommer du förstå DS.

04.30
väckarklocka. Slänga ihop alla prylarna o kolla så att man fått med allt i reseväskan. Passet med. biljetterna med.

04.59
2 snabba 4′or Fernet Branca och Beta-blockerare i köket blev dagens frukost.

05.05
Taxi till Landvetter.

06.25
Planet skulle egentligen lyfta nu, men vi får information om att det kommer dröja “timmar” innan planet är flygklart. Alla ut ur planet. fuck.

11.00
Efter en burk torrostade jordnötter, en risig macka och ett gäng Guinness senare får vi äntligen gå på planet och…

11.30
…så lyfter äntligen planet. KLM flög bra och vi fick gott om vin på planet. Smörgåsjävlen smakade ungefär som liggsår med sylt. Beta-blockeraren hade försvunnit ut kroppens omloppbana av röda blodkroppar och jag fick helt förlita mig till tabletternas lite mer lättillgänglige kusin, alkoholen.

13.00
Landar lite lagom flygad på Schithål Airport.

13.23
Dubbelvånings-tåg via brittromantiskt grimelandskap tog oss till den mest gottegristäta centralstationen i europa, Amsterdam Central.

13.41
Gångpromenad via dom sen-snäva paralellgatorna till dom röda ljusens district, och efter ca 30 min. gång var vi framme vid Leidseplein…

14.32
…som är det helt klart bästa området att bo och utgå från i Amdam. Packa upp väskor och vädra sockar.

15.24 (ca)
2 mål, Trapist-öl och biljetter till Converge, Integrity och Coliseum som spelar på Melkweg senare på kvällen.

16.55 (från och med nu blir tiderna lite suddigare)
Hamnade på världens bästa brownbar, XXX, som adderade fantastiska wit-bier, trapister och ost med dijonsenap till välmåendet. Detta ställe är ett måste att besöka. En gammal sofistikerad gentleman som bartender i sen 1800-talsmiljö och amerikansk jazz från 20-talet som ljudtapet i bakgrunden. Herrelord, det här är fan himmelriket. Så här hoppas jag det blir när man dör.

20.40
Hungern griper tag i oss och vi beger oss till 9 streets för att leta upp mat. Hittar en bra resturang som hade en hel del veg och saken är biff. sojabiff självklart. Har glömt namnet på stället men skulle säga att det var som en motsvarighet av Uppåt Framåt och Café Publik, filtrerat genom ett retro-hipster-filter i Photoshop. Verkade vara tillhåll för stadens yngre reklamare och euro-turister som läst WE’s reseguide. Dom spelade inte Boards of Canada en enda gång så jag blev lite tveksam om mina fördomar när jag tänker efter lite. Alla vet ju hur jävla byrå BoC är. Modern asiatisk mat. Jag började blöda på fingret och det blödde i ca 25 minuter konstant. Men jag fyllde på med järn i form av flytande bröd så ja tror att det jämnade ut sig till slut.

23.XX
Regnet öser ner över ett mörkt sommar-amsterdam. Vi hamnade nånstans. Drack mer Trapist och den ljuvliga inhemska ölen Palm. Minns inte riktig vart bara. Hittar inga foto mellan resturangen och när vi senare…

01.XX
Hemma på hotellet. Och skottåret i ära, så utfärdade Lil’ Roadkill en konventionell kupp som var minituöst planerat, Charles Ingvar Jönsson-stylee. Och ja svarade naturligtvis JA. Gonatt.