Jag kommer inte delta i Earth Hour. Jag kommer däremot dra mitt strå till stacken ändå, genom att sova TVÅ timmar extra på söndag morgon. Helt utan någon som helst krav på elektricitet. Dessutom kommer jag cykla utan cykellampa hela lördag kväll.

Vet ni vad jag tror? jag tror hela grejen bara är en otroligt lyckad viral-kampanj för IKEA för att sälja fler värmeljus…

Evenemang av denna kaliber är endast näringslivets sätt att på jantelagens väg få konsumenter att tro att det är DERAS fel att miljön är på väg att spåra ut. Flera kvällar  veckan cyklar jag förbi Gamle Nya Ullevi där lampor står på för ingen. Hela himlen i Lunden är ofta orange när jag går och lägger mig, och det då inte några evenemang som pågår. Hur många timmar, veckor, år tror du att du behöver ha alla dina lampor tända hemma för att använda lika mycket energi som det används där på ett dygn?

Nä tack, lägg alla PR-pengarna och all den tid det tar att göra ett sånt här jävla jippo och lägg det på utveckling av privat solenergi så att en lägenhet eller hus kan gå runt några timmar per dag på enbart moder jords, helt gratis, nyttiga energi vid namn solljus. Earth Hour är samma typ av flopp som när jag, 9 år gammal i klass 3F, fick ta en lapp innan jag gick in i bamban en dag. Dom som fick en lapp det stod U-land på fick en lunch bestående av kommunens lågbudgetversion av Uncle Ben’s ris, ett knäckebröd utan smör och ett glas vatten. Dom som fick I-land skrivet på sin lapp fick hamburgare och coca-cola till lunch. “Nu lärde ni väl er något?” tyckte min lärarinna. Inte ett jävla dyft. Dom som var av en mer mobbande karaktär i skolans hierarki, tror du dom nöjde sig med att få en lapp som det står U-land på? Det var inte bara en förstaklassare som fick under hot ge bort sin I-lands lapp till någon bad boy i tredje klass och uppåt. Och vips så satt alla mobbare, sportfånar och en och annan “hangaround” o smaskade i sig hamburgare, medans jag satt och åt torrt ris. Vad lärde jag mig av det? Jag lärde mig av att kollektiva bajsenödiga självgodhets-aktioner varken funkar under tvång, med PR-kampanjer eller genom att b-kändisar bloggar om det. Det är samma mobbare som seanre i livet startar kampanjer som Earth Hour, och självklart har dom råd att köpa rätt rätt miljö-ambassadörer så att folk trots allt tror man gör något bra. Ett steg framåt, två steg bak.

Fuck Bono. Fuck Sting. Fuck Geldof.

earthhour.org

1) Vem på bilden är reklamaren Filip Nilsson?
2) Vem på bilden är justitiekassler Göran Lambertz?
3) Vem är bilden är skådespelaren Willem Dafoe?

Ledtråd: haka…

Mega-tack till Oskar som skickat in detta bidrag! En La Chouffe kommer på posten…

Vad skall man välja för tema då tro? “Ah, vi kör skateboard … det känns ju jävligt fräscht. 25 years rolling together? skitbra! … och så kör vi en soft grej med skateboard-evolutionen under 25 år också… det HÄR blir bra”.

Och som soundtrack till denna medhårskammande hommage till skateboard valde man Alphaville’s gamla dänga Forever young. Hur tänkte ni där egentligen? Sen är också en välriktad liten fyfy på sin plats också - är detta inte lite väl mycket pastish på dokumentären om Dog Town & Z-boys? Det är en sak att inspireras och det är en sak att göra det lite väl lätt för sig själv. Fotot är inte så mycket att klaga på, men det blir mer pinsamt än vad det blir lifestyle. Detta känns gjort. Alldeles för många gånger. Tyvärr Seat och Atlético International

Advertising Agency: Atlético International, Spain
Director: Hugo Menduiña
Creative Directors: Pepe Colomer, Josep Maria Basora
Art Director: Patrick Salvador
Production Company: Agosto
Posproduction Supervisor: Sergi Roda
Postproduction: Infinia

Via Ads of the world
Seat Sverige

Kurt Wagner / Singer-songwriter / Nashville / Lambchop
Joachim Lundell / Copywriter / Göteborg / Stendahls

Som bonus slänger jag med en fantastiskt bra låt med Lambchop. Och två tillhörande videor, en (som jag tror är) officiell och en live.

Lambchop - Slipped Dissolved and Loosed

Moleskine Helvetica kommer i två färger - svart och röd och släpps i begränsad upplaga om 500 stycken i respektive färg, så har du $198/1.625 kr över mitt i lågkonjunkturen att spendera så är det dags att göra det nu. Bums. Seså. Chop Chop.

PS. Vi hade en diskussion på jobbet angående hur man uttalar Moleskine. Jag har alltid tidigare sagt uttalat det (på engelska) “mole-skin”, men sedemera “mollee-skine”. Helt jävla fel. Eftersom Moleskine är ett Italiensk varumärke skall det uttalas “molaskeena”. Fast, då kommer frågan, är det “mole-a-skiin-a”, “mola-skina” eller något annat? Någon av italiensk börd eller kunskap får gärna återkomma om detta… DS

via nubbytwiglet.com
tipsat av Thomas

Moleskine Official
Sex drugs helvetica bold T-shirt
Thisisstar @ Flickr

Och de måste också anta att skateboardåkare har problem med potensen, för det är nästan i princip endast V i a g r a som försökt marknadsföras. Åldersmässigt känns inte målgruppen “Skateboarders” som speciellt intressant för v i a g r a-leverantörer, eller? Retards.

Girl / Chocolate / Lakai (direktlänk)
Deluxe (direktlänk)
World Industries / Blind / 101 (direktlänk)
FTC (direktlänk)
Alien Workshop / Habitat (direktlänk)
Flip (direktlänk)
Santa Cruz (direktlänk)

Defekt

Stacy Peralta (th) - massa år senare än Animal Chin

I Stacys Peraltas senaste projekt filmar han en världsomspännande dokumentär där “lägre” folkgrupper och folk som befinner sig i kulturer som skall upplevas som isolerade - eftersom dom aldrig tidigare ätit denna amerikanska nationalrätt som kallas hamburgare. Filmteamet beger sig på regelrätt Thor Heyerdahl-maneer ut i världen för att hitta kulturer och folkslag som inte någonsin tidigare ätit hamburgare. Avsändare är den egenutnämda hamburgarkungen Burger King, och uppdraget är att låta “testpersoner” få välja mellan en BigMac och en Whopper Virgin. Och inte nog med det så kommenterar film- och produktionsteamet med storslagna citat som “…dom vet inte ens vilken ände av burgaren man skall äta från”. Det är så banalt att man spyr.

Hur fan kan en hamburgare bli en sån jävla hjälteprodukt? Tror ni att ni frälst någon (enligt eran åsikt) stackars människa såpass att den kan lägga sig ner och dö för att nu har denne minsann fått smaka en bit franchising-kött från västvärlden?

Nej, det enda som finns att göra är att bocka av ännu en före detta skateboard-åkare/legend som utan några som helst skrupler rear ut all sin själv till första bästa multibillionsföretag som viftar med pengapungen. Stacy, du är fan över nu. På riktigt.

Via SkateDaily
Tipsat av Sailor

PS. Det hade ju dock varit jävligt roligt om dom hade fått för sig att köra hamburgar-testet med en same DS.

Om du nu tycker att gratisvarianten “spritpenna” inte gör sitt jobb så köper du valfri ansiktsbehåring för integration med fejsbilder för ca 25:- stycket direkt från webben.

Mer om mustascher här

Grafisk formgivning galore!

På Danmarksfärjan hittade jag otroligt snazzy liten spelautomat. Jag kunde bara inte motstå denna syndens maskin. Skulle DU kunna motstå en färgkavalkad av denna kaliber? Tveksamt va? Dock vann jag inte ett skit. Men det gör inget. Ju mer jag studerat denna skapelse har jag blivit mer och mer intresserad av vem som ligger bakom designen. Jag beslöt mig för att försöka få reda på veta vem hon/han är, vart denne bor, ålder, yrke, när den gjordes och vad denne exakt tänkte när mustaschen sattes på plats…

Steg 1. Tillverkaren
Tillverkaren av maskingen heter IGT och är enligt egen utsago “the foremost supplier of gaming machines and gaming monitoring systems in the world” och var (därmed) föga svår att hitta via Google. IGT har sitt huvudkontor i Reno, Nevada, och är även känd som “the BIGGEST little city in the world” och har lite mer än 340.000 invånare. IGT är en förkortning av International Game Technology och grundades 1975 av William S. Redd.

Steg 2. Kontakt
Jag hade seriöst tänkt ringa till IGT, men jag hejdade mig och beslöt mig för att låta e-post bli mitt första försök till kontakt med företaget i fråga. För ca fem minuters sedan skickade jag följande mail:

“Hello IGT.

I’m writing to you from Gothenburg, Sweden.

A couple of weeks ago i visited Stena Line (www.stenaline.se) Gothenburg-Fredrikshavn ferry and I found this absolutely amazing slotmachine. The name is Wild Cherry, i attached a photo of the machine in the mail as well, and I found the artwork completely stunning. I became curious about the person who has designed this piece, and also in the machine itself. Here are some of the questions I would be very, very happy to get answered if possible:

- Which year is this machine model manufactured?
- How many of this machine are produced (qty)?
- Is there any design history archive for this machine? (the Wild Cherry designs over the years)
- What’s the name of the designer?
- What year is design made?
- Is there ANY possibility to get in touch with the designer? I would really like to make an interview in addition to the story.
- Is there ever any promotional items or merchandise printed with this design? (ads, stickers, fliers, t-shirts etc…)

I found a page on your website with a machine with the same name, “Wild Cherry”, but it’s not the perticular artwork I’m interested in, again, see the attached photo for the actual design.

You may see this e-mail a bit odd, but I ensure that this is not a joke, neither anything that in any way would or could harm the IGT trademark, a contrario, you’ll get free PR. I decided to make a story behind the design of the machine which I attached, where the goal is to find out who the person is that’s behind the design. I will, of course, link and promote my readers with information about the IGT company.

You would really make me happy if answering these questions, and if you have any additional information about the machine that could be of any value to my story, i would of course be very happy also. I will in return send you a translated version in english for you to view when the story is published.

Yours sincerely”

3. Väntan
Nu är det bara att vänta med spänning till del 2 i denna följetong…