Tipsat av (vem annars?) Britt-Marcus
Och på tal om Cikador…

…och härstammar från den sjö som Mexico City är byggd på. Trots sin förmåga att i princip kunna växa ut alla sina kroppsdelar om den skulle råka bli av med någon, så är den i princip körd om ingen förbättring sker i form av förbättring i dessa naturliga klimat, vattnet. En mexikansk gående salamander blir oftast runt 25-30 cm, men sällan över 40 cm lång.

Via Treehugger
Tipsat av Anya

Att vara vuxen är även den ålder man ibland helt plötsligt sviker sina ideal. Denna gång i form av ett träd i samma storlek som en buske. För utomhusbruk, fast inomhus. Nu hade det väl dock inte funnits en gran hemma, om hemma bara var mitt hemma, men eftersom hemma är ett hemma till fler än mig, och den vise säger att man skall välja sina strider. Så jag valde att inte strida, lägga ner yxan, dra ner byxorna och stå där med rumpan bar. Med en jävla bit skog i vardagsrummet. Fan.

PS. Precis som mig så vet jag två till som också svikit sina ideal, Oskar och Christer sitter i samma båt. Fast det är inte svetten som lackar, utan faktumet att det lackar mot jul DS.

Naturskyddsföreningen har gjort tester på 20 tishor där alla innehöll ftalater. Värst av alla var tröjan Just a fucking shirt från JC-rockens tillika smålands-rockens hovleverantör numero uno, Carlings. Dessutom är Carlings från Norge, du vet landet till nordväst som också gett oss mesost, lusekoftor och corporate-ullared-leverantören Dressman. Det är dock inte bara Carlings som (bör) får en rejäl känga mot tänderna, även utan även NK, Intersport och Red Devil förtjänar att få andas genom en plastpåse med Agent Orange.

Läs hela testen på Naturskydsföreningen
Kul artikel om Carlings på blogg.aftonbladet.se
Via GP

Att något så fruktansvärt jobbigt kan vara så kul. Efter 14 mil i princip ren galenskap, 11 stopp/transportsträckor och ca 12h på enväxlad cykel var RvR 2008 avslutat…

Inte lika många punkteringar som kunnats ana, och relativt få skador (en bruten arm och ett trasigt lillfinger) med tanke på omständigheterna. Eftersom jag själv var med och körde blev det inte så mycket plåtat. Dels för att det är trixigt att plåta och cykla samtidigt, och dels för att man var så in i helvete trött.

Samling vid Göteborgs Centralstation kl. 06.50

Cykeltransport

Mjölktåget till Alingsås. 9 kuponger gick åt

Uppsamling och förberedande på Alingsås torg

Inför transportsträckan till första etappen

Johan & Johan efter den första, och i princip värsta, etappen av alla. Johan t.h knep åt sig ledartröjan direkt - ett krämrosa linne med stor hedersfaktor

Någonstans inne i skogen spelade en orkester blåsinstrument. Skönt att det inte var banjo dom spelade.

Lera, smuts, damm och min Motobecane under

Under andra etappen bjöds det på fikaväska under en landsvägssträcka. Förrutom smörgås och energikaka låg även snaps, en Glenn och tändstickor. För bra för att vara sant.Frukostpaus innan etapp 3

Snaps i all ära, men vätskebalansen måste också hållas god med hjälp av vatten. Kvastbilen dök dessutom inte upp vid varje stopp så det gällde att hamsta

Uppförsbacke, men i det stor hela ganska lyxigt underlag

Lunch, vila och skrock i solskenet - lite mindre än halva loppet är avklarat

Vädring och matlust

En trevlig prick det där...

Lunch: (jag gick loss på) vegetarisk gryta, ostar, saltgurka och rött vin. Helt och hållet utsökt.

Några etapper senare, efter sprinten om jag inte minns fel. Snyggaste hjälmen på loppet, helt klart.

Ännu mera väntan. Nu har vi kört mer än halvvägs i alla fall.

Spaceman, alltså inte Jason Pierce då

Merparten av rundan såg ut så här...

...och/eller såhär (och uppförsbacke förstås)

Nu är det inte "långt kvar". Angeredsbron, på väg till Lärjedalen. Det börjar skymma.

Angeredstunneln. Otroligt norskt gränssnitt. Och lite tyskt.

Sträckan där typ 90% körde fel. Var det vänster eller höger efter grusvägen längs med Lärjedalen som gällde eller?

Inte långt från (näst) sista anhalten, Lilla Bommen. Det börjar skymma och folk är möra.

Sista sträckan. Spurt på avenyn.

Prisutdelning på Götaplatsen. Svett och öl dominerade stället i ceremonin som tog ca 15 minuter, för att sedan fortsätta på Krog Lilla Bommen där det vankades öl och pytt-i-panna (den vegetariska pytten var fin).

Komet Club Rouleur får ett mega-MVG för arrangemanget, vilket jag tror i princip alla som var med är rörande överrens om. Vi ses förhoppningsvis i Stockholm igen 2009.