Medelåldern ligger någonstans mellan 30 och 40, troligen närmare 40. De flesta ser ut som bandet själva. Bortsett från Joey Santiago. Han ser farlig ut. Man börjar undra om han suttit på kåken sedan förra återföreningsturnén. Platsen är lilla Klubben ute på Fryshuset. Det är trevlig och gemytligt. Bandet småpratar med varandra och publiken. Förutom Joey Santiago. Som är farlig. Och nervös. Drygt 25 låtar avverkas. Det låter bra, stundtals rent fantastiskt.

Ingen sjunger som Black Francis. Vi älskar honom. Pixies är ett av ytterst få band som kommer undan med att återförenas av rena pengaskäl. De låter helt enkelt lika bra som när det begav sig.

På väg hem knallar jag och Anders, som hade vänligheten att plocka med mig på denna tillställning, över Skanstullsbron och funderar över vilka andra band vi hade velat se i den här miljön. Jag kommer bara på Spacemen 3 och Luna. Band som ändå hade spelat ungefär där om de hade varit aktiva idag. Anders påpekar att det inte var så han menade. Jag blir lite sur och undrar hur det kan komma sig att han får bestämma reglerna för leken helt själv. Vi enas till slut om att AC/DC hade varit kul att se där. Bara för sakens skull.

Väl hemma försöker jag förklara för Matilda hur coolt det var att se Pixies på en klubb och hur bra det var, jag visar till och med kassa bilder tagna med min mobil. Hon är helt ointresserad på ett närmast anstötligt otrevligt sätt. Jag känner mig missförstådd och undrar om det här verkligen är min dotter. Miranda garanterar att så är fallet och kommer med argumentet “hon är ju bara tre veckor gammal!”. Jag köper det inte riktigt. Men biter ihop och lägger mig och sover.

/ WG

Relaterat: Grattis WG och Miranda till familjetillskottet