En studie som gjorts av University of California, Berkeley och UC, San Diego (UCSD) visar att ett (1) spam per 12.500.000 blir besvarat. Det är inte en direkt fet marginal. Men ÄNDÅ lyckas spammare som skickar dig e-post om viagra, kåta amerikanska cheerleaders, billiga rolexklockor och hur du ska få din KK att skrika av glädje över din nya piller-extenderade penis tjäna pengar på detta. Det hela låter jävligt konstigt verkligen…

Hur går man tillväga för att mäta spam då? Det enklaste sättet är helt enkelt att spamma själva, vilket personerna i undersökningen gjorde, via ett kapat nätverk. Nätverket ifråga heter Storm och efter 26 dagar var 350 miljoner e-mail skickade, vilket ledde till totalt 28 lyckade köp (där besökaren faktiskt köpte det som erbjöds) vilket betyder att ett nätverk som exempelvis Storm beräknas ha en intäkt på ca 7.000 dollar om dagen, eller ca 3,5 miljoner dollar på ett år om man räknar den totala mängden genomförda köp.

Techradar.com

Smärtstillande för den paranoide

Ipred går ut på att staten tillåter privata företag (förmodligen “utvalda” företag, men smaska på lite lobbyism och ryggdunk är det inte svårt att ana vilka detta handlar om) spionera på dig och dina internetvanor samt jaga tunga samhällsfiender såsom Filippa, 16 år, som just nu tankar hem Metallica’s senaste album och gud bevare oss för Anders, 34 år, som just nu laddar ner hela första säsongen av Cashmere Mafia. Upphovsrättslagen är ett känsligt ämne, och är både politiskt och socialt betingat. Min ståndpunkt är att upphovsrätt är viktigt, t.o.m nödvändigt, men det är inte riktigt samma agenda som Ipred.

Jag anser att med funktioner som exempelvis Ipred så väljer man precis tvärtom det som samhället har lärt dig, dvs att det är bättre med dialog än våld. I detta fallet bevisas motsatsen. Ipred är att ge någon en smäll på käften, utan att ens försöka reda ut problemet. Och alla vet att det sannorlikt handlar om att man inte vet bättre, och inte är speciellt intresserad av att ta till sig nya saker. Funktionen är egentligen inte ny, vi hade kassettbands-balunsen på 80-talet och vi hade vhs-brölet på 90-talet. Det är samma sak som fildelning. Har någon tänkt på att det går bra att springa ner till videobutiken och hyra en DVD för 40 kronor, med all möjlighet att kopiera och sprida denna i topkvalitet till nära och kära, men det har aldrig någonsin funnits uthyrning av musik. Det ger en liten inblick i en brun jävla geggig politisk soppa. Och addera möjligheten för privata företag får tillstånd av staten att spionera på dig.

Om jag ska ge min syn på Ipred så väljer jag att citera GG Allin:

“Bite it you scum”

StoppaIPRED
Protestlista mot IPRED
StoppaIPRED @ Facebook

Minns ni alla smaker...

Man skulle kunna tro att folk tröstade sig med sötsaker och god glass i denna ekonomins medeltid, men tydligen är inte fallet strukturerat exakt så. Lejonet & Björnen har varit Göteborgs stoltaste och populäraste glasstillverkare sedan 1977 har nu fått vika undan för konjunkturen. Danska vägen kommer inte längre bli sig lik och jag har redan börjat sakna lakritsglass, trots kyla och rusk utanför fönstret.

1. Vi pratar om lågkonjunkturen.
2. Vi peppar inför Lightning Bolt + Skull Defekts på Röda Sten. Heja iDeal. Heja Koloni.
3. Vi misströstar, och vad tröstar en då bättre än en bra bok? Dessutom är litteratur allmänbildande och ger vardagen och själen en kreativ pudring. Besök denna sida för tips på några bra böcker som bör eller måste ingå i din bokhylla. PS. Pocket-deckare räknas inte som böcker, utan tillhör snarare kategorin “jag-hade-torkat-mig-efter-en-fylla-med-drinkar-och-snabbmat-om-det-inte-vore-för-att-röven-blir-full-av-trycksvärta” DS.
4. Vi har förstått att vintern i princip är här då vi inte klarar cykla till jobbet, arbetsförmedlingen eller puben (beroende på hur konjunkturen drabbat oss) utan vantar. Mössan är självklart på, eftersom vi generations-(valfri bokstav här!) självklart revolterar mot 80-talets skolgårds-mobbare som gav alla med mössa stryk… såvida du inte var en av sportkidsen som kom undan med en Lacoste-mössa med kondom-upprullning. Fast o andra sidan kommer hela Magasinsgatan undan med det igen, eller fortfarande om du vill.
5. Vi har aldrig någonsin varit lika ointresserade av iPhone som vi är nu, och då menar jag även dom 25-35 åren innan man ens visste att iPhone fanns. George (w) Bush, SJ och iPhone sitter tillsammans i den bilen som Bo Kaspers Orkester sjöng om.
6. Vi använder ord som svek, besvikelse, fara och bojkott. Självklart handlar det om skateboardparken Burgården Actionpark i Göteborg. Aldrig förr har vi varit så nära att få en skateboardpark som är permanent i Göteborg, och aldrig förr har vi klagat så mycket. Vad håller vi på med egentligen? Dessutom går vi ut och gnäller i media om kalaset. Dagens skatekids, ledda av en äldre kid som vi väljer att inte nämna vid namn, tror att det är positivt att hamna i samma kontext som Bernadotte, Göran Johansson eller bostadsbristen. Alla älskar folk som klagar till fel person. Eller?

1. Vi har fortfarande inte lyckats komma ikapp efter förra helgen. Vilken lördag! Vad hände INTE egentligen? Koloni’s förfest på Uppåt Framåt var ett skönt inslag, och Kommersen då? Hur bra var det inte? Om du ber om Uran så får du Uran. Precis så som det skall vara. Och om inte det vore nog, så var Indieanen på upp (nej inte språkfel!) i lördags fram till 03.00.
2. Vi har äntligen fått svar på våra frågor. Lightning Bolt kommer åter till vårt avlånga land. I Göteborg blir förvisso inte på någon dansbana i Kungälv som tidigare ryktats om, utan på Röda Sten. Och vad förgyller inte mer än Skull Defekts som förband?
3. Vi går hit, vi går dit och vi går lite överallt. Och överallt är precis där det snackas om Glasvegas. Om du på något sätt lyckats undgå allt tjöt så kan jag förklara dom genom att ställa frågan: Behövs ännu ett Editors som är designat för den store stadium? Jag är hemskt ledsen. Glasvegas är inte mer än så. Glasvegas är den där lägenhetsfesten i Johanneberg som man blir övertalad av sin polare om att följa med på, för att han eller hon “känner-att-man-måste-gå-dit-bara-en-sväng-iaf-och-vill-inte-gå-dit-ensam…”. Väl där försöker du undvika konversationer, besöker toaletten för att känna av vilka personer som är på festen genom att kolla vad det finns för litteratur eller tidningar liggandes bredvid holken, och du dricker så mycket du kan av bag-in-boxen i köket där några exil-bibliotikarier av manligt kön röker Marlboro Lights. Ungefär 80% av kvällen går åt genom att lyssna på utläggningar om Coldplay, mysiga fik runt Guldheden & Landala, samt hur tråkiga T-shirt dom säljer nuförtiden på (nya) Karltex i Haga.
4. Vi sparar pengar som aldrig förr. Inte för att vi egentligen behöver… utan mer för att alla andra verkar börja göra det. Och alla andra brukar ju ha rätt… eller? Lågkonjunkturen visar sig först när man inser att man fått sparken, eller inte har råd med sin nyfunkis-villa… eller det är väl nog inte villan som är problemet då, utan lånen på köket, hifi-anläggningen och den ober-moderna tvättmaskinen. Kanske dags att ge lilla Fiffi en spruta? Det kanske går jämt ut med vinterdäcken på Volvon av 2006 års modell…
5. Vi upptäcker fenomenet först nu. Har inte alla en polare som bara tjatar om Charlatans och skickar över b-sidor från deras tidiga 7″ över msn och har en förmåga att bli skitfull när det väl eller inte väl händer, och fullständigt tappar det i likvärdigt högstadie-maneér? Och är det inte samma person som alltid har 5 gånger mer söndagsångest än dig? Och är det inte samma person som ensam sätter sig på ett flyg till Rotterdam för att se någon trött spelning med Teenage Fanclub och vaknar upp i ett shady hotellrum i Antwerpen, utan att komma ihåg någonting av gårdagen, för att med en bakångest med bibliska proportioner ta en taxi tillbaka till Rotterdam, och sen lyckas hålla sig nykter hela flygresan hem? Vi kan kalla henne Mårten. Alla har en egen Mårten.
6. Vi försöker minnas vad man tyckte va kul förr, under nådens år. 90-talet. Det roligaste som fanns var att beställa jävligt svåra prylar från usa. Detta var innan ebay och digitaliseringen av cool. Det var innan cool låg för döden. Men vi har också upptäckt att det är jävligt kul att beställa prylar via nätet. Den där 7″ med Pavement som du aldrig lyckade sno av din rödhåriga flickvän som envisades att alltid ha gula tajta t-shirts 1993 kan bli din nu. Och att minnas svunna tider. Undrar vad fan hon gör idag… förmodligen jobbar hon på Trollhättans Dagstidning eller åkte till Stockholm och gjorde sig gravid med han den där snubben som jobbade på Pet Sounds ett tag innan han hamnade på den där byrån som ingen minns idag. Hmmm… undrar om hon sålt sin skivsamling?
7. Vi kan ställa klockan efter den. Pityriasis Rosea. Nu är den här igen med årlig pondus. Många påstår att hösten är en gul, brun och vackert brandgul period. Jag skulle vilja påstå att den är rosa-lila, lite svedd magenta och gothblek. Vi är också, patetiskt nog, medvetna om att det förmodligen är inte Pityriasis Rosea det handlar om, utan vi på minimalism-hypokondriskt vis bara trott att våra “primärmedaljonger” bara MÅSTE vara ett resultat av detta. Jag skulle nog vilja påstå att Pityriasis Rosea är hudsjukdomarnas motsvarighet till krogarna på Linné - Inget som direkt stör mig men jag klarar mig finfint utan dem.
8. Vi ställer oss frågan: Vad fan har Godflesh gjort för oss lately? Och resten av Earache också för den delen…
9. Vi börjar räkna på hur många vi känner, eller som är vänner till folk vi känner, som har någon slags papper på det som tidigare kallades… eller du vet, en sån som förmodligen gjorde hälsoundersökning i hjärnan på Elvis innan han proppade i sig den där sista ostburgaren. Vi börjar helt sonika köpa på oss skolkataloger (som det vore DFA-kokain på dansgolvet på Nefertiti) för psykologprogrammets elever för att se om vi kan upptäcka ett fejs vi känner igen, och på så sätt lyckar med “resonliga ekonomiska medel” lyckas lösa det där som vi är rädda skall göra oss till facebook’s egna Sue-Ellen om vi måste gå den “vanliga vägen” i höst och vinter. Dessutom är det sjukt dyrt. Men visst är vi i behov?
10. Vi är stolta nog att inte kalla oss bittra… för det är ju dom där andra “gamla” som är gamla och inte vi i mellangenerationen - Generations X’s blindtarm. Och då pratar vi inte om Billy Idol. Vi är också rädda för att slänga oss med daterade begrepp, men när det gäller snäv-kultur så är daterade begrepp alltid det statiska svart och det statiska svart är nu när du läser detta post-hardcore. Historiens mest ironiska generation åker på semester, utan att ta sig en meter. Den ironiska generationen reser så långt som till sin mp3-prånglare i datorn och lyssnar på totalt ironi-befriade band som Fugazi, hela jävla Don Caballero’s bakåt-katalog och en och annan Karate-platta (ja, främst den med flygplanet och den med Legobitar). Mp3-rippar med 90-talets hjältar från Washington är det nya spa-resa och åka spårvagn är det nya flugfiske i Norrland. PS. Införskaffa “The moon is a dead world” med Gospel så kommer du förstå DS.

1. Vi vill så gärna, men orkar så lite. Ronde van Retaard är inget skämt. ca 14 mil på grusväg med singlespeed är på allvar. Och i morgon blir allvaret allvar.
2. Vi får bekräftat av Christian Pallin/Koloni: ja, det blir Lightning Bolt. På en dansbana i Kungälv.
3. Vi börjar tröttna på tjatet om lågkonkunktur. Kommer den, så kommer den.
4. Vi börjar upptäcka att det är jävligt svårt att leva ett liv utan transfetter. Till och med veggoburgaren på 7ans får sjuda i pommes frites-späcket innan det steks. Antar att man får ta sig en funderar på hur man löser problemet…
5. Frågan vi alla ställer oss, när ska Hüsker Dü återförenas?
6. Vi har kommit så långt in på året att det börjar bli aktuellt med mössa på morgonen. Äntligen!